Inlägg 1- min reflektion

Frågan som alltid återkommer är hur vi lär oss? På vilket/ vilka sätt lär vi oss effektivare än andra? En centralt aktiv och viktig fråga enligt min mening. Men ser alla det på detta sätt, är det uttjatat?
Beskrivet i Ingrid Carlgren och Ference Martons litteratur bok Lärare av i morgon står det att, inlärningspsykologin har i mycket större utsträckning ställt frågan ”hur lär vi?” eller ”Under vilka betingelser lär vi bäst?” än ” vad lär vi?”. Men finns det inte en vits med psykologins inriktning och perspektiv. Ett grundläggande tänk på lärandet inom konstruktivismen är att ” läraren lär inget utan tillhandahåller och presenterar enbart de redskap som eleverna själva behöver för att lära sig, alltså är det eleverna som lär.” Något som i min mening är konkret i relation till skolans utbildningssynsätt, jag menar en lärare kan aldrig besluta vad en elev ska lära dig och inte, utan kan enbart på ett varierat och intresseveckande sätt fånga din uppmärksamhet.
Dessa två förutnämnda betingelser går hand i hand med varandra i mitt sätt att se på hur man på ett bra sätt skapar förutsättningar för ett aktivt engagemang från elevens/elevernas sida. Variationen är viktig i den bemärkelsen att urskiljande formas, t.ex. att man som barn inte bara genom ord kan urskilja om ens mamma är arg utan även via variationen av yttre och inre förändringar så som tonfall och kroppsspråk. På samma sätt är det viktigt att läraren varierar sitt sätt att undervisa, för att den enskilda individen(eleven) ska utveckla ett intresse, hålla fokus och urskilja av lärarens agerande vad som är rätt och fel. Lärarens sätt att undervisa i relation till handlandet är någon som elever lätt på ett dömande och tilltagande sätt reflekterar över” som man lär ska man leva” Det är genom lärarens agerande, samlad erfarenhet och elevernas aktiva deltagande som en intressant föreläsning/ lektion/diskussion osv. skapas.

Självklart är det viktigt att vi börjar spekulera i vad vi lär oss, men nog så viktigt är det hur vi lära oss. Vad vi lär oss baseras inte bara på teorier och praktiker om man ser ur individ perspektiv(eleven) att se på det. Individen måste för att skapa ett intresse för ett ämne, kurs osv. få det förankrat till verkligheten (verklighetsförankring). Allt man lär sig i skolan måste grundas på något eller till något syfte. Varför lär jag mig? Förutnämnda frågan ligger före i relation till individens sätt att se på lärandet(vad vi lär) och undervisningen (hur vi lär). Någonstans i diskussionen om hur viktigt det är att tänka på hur vi lär oss och vad vi lär oss kommer syftet till det vi lär oss” Varför vi lär oss” i skymundan. Och inom vissa utbildningsinriktningar får man ingen verklighetstillämpad praktik, som är en av de viktigaste variationerna inom utbildningen, ”Att tillämpa teorin”.


*Angelica Hultins reflektioner och åsikter från litteraturen :Lärare av i morgon, skriven av Ingrid Carlgren och Ference Marton*