I föregånde inlägg har jag reflekterat över mina tankar och mitt synsätt kring lärandet och undervisningen. Utöver det förnämnda finner jag intresse i det Dagmar Neuman tar upp i kapitel 5, del 2 (Carlgren&Marton,2007)är att de elever som har svårt i matte har ofta svårt i väldigt enkla utformade matematiska tal ocu uppgifter. Och att detta är något som ofta inte upptäcks i de lägre åldrarna då man kan "komma undan" genom att räkna på fingrarna. Det är när matematiken blir mer avanserad som man faller på mållinjen.
Varför kan man inte se att elever har svårt för sig i låga åldrarna, blir det svårt att rätta till deras svårigher i efterhand om det upptäcks redan i starten till något mer avancerad matte? Hur kommer det sig att vuxna människor än idag inte kan den sippla matten? finns det ingen plan för de som har svårt inom matte? varför korrigerasinte deras brister?
Fungerar det på samma sätt inom svenska och engelska?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar