Det professionella uppdraget har och kommer även att fortsätta att skiftas i min mening. De förändrade styrningarna har gått från något direkt till indirekt, alltså på så vis att staten inte längre specificerar hur verksamheten ska utforma sin undervisning(utefter ett visst upplägg). Utan idag istället specificerar vad för mål och kunskapsutvecklingar eleverna skall genomgå och anamma. Synen på lärarens kunskaps bredd har då ökat, eftersom staten i de verksamma läroplanerna inte specificerar ett undervisningsupplägg utan enbart målen som skall uppnås. Läraren måste på så vis besitta en viss kunskap och kompetens för att förstå och urholka de övergripande målen i ett syfte för ett verksamt upplägg.
Jag tycker personligen att utvecklingen hittills har satt mer press på läraren/pedagogen samtidigt som den avlastat en annan form av press. Inom den nya styrningen, på ett mer indirekt styrsätt har läraren möjlighet att anpassa undervisningen utefter varje specifik individ och dess särskilda behov och fortsatta utveckling. Jag tror att skiftningen av det professionella uppdraget har medfört att en större del av barnen/eleverna känner att de klarar av, hänger med och får kunskap om vad de egentligen jobbar med. Även att läraren kan arbeta utefter hela gruppen och inte hasta igenom ämnen med betydelser för det fortsatta samhällslivet. Jag tror att statens förra upplägg med läroplaner i form av arbetsgång, medfört de individer som jag i tidigare reflektionsinlägg har berört, sitter en inkompetens med simpel matematik.
Min syn på statens nya lag, om att lärare som inte besitter en kompetens/ utbildning inom de inriktningar de arbetar, får idag inte enligt lag fortsatt sin tjänstgöring, har förändrats. Jag förstår varför statens har förändrat sitt synsätt till outbildade lärare inom arbetsrollen som lärare/pedagoger. Förr accepterades det enbart på grund av att läraren/pedagogen inte behövde besitta kompetensen och kunskapen av att lägga upp undervisningen utefter de urholkade mål från läroplanerna, utan enbart följa planeringen.*
*Angelica Hultins reflektioner av del 3, kapitel 6 (Carlgren&Marton, 2007)
tisdag 20 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar