Fy satan vad trött jag är nu, men det är det värt. Nu är min VFU reflektion nästan klar, har lite små pill i form av kolla stav fel och referera till en bok till...Sen helt klar!!!!!!!!!!!!!!
JAAAAAAAAAAAAAAA
tisdag 20 oktober 2009
Inlägg 2- reflektion 3
En tanke jag fick av min förra reflektion(inlägg1,-reflektion3) parallellt med dagens läroplan(Lpo 94) och samspel i grupp(Björn Nilsson,2005) är att om det skiftande professionella uppdraget, som i min mening ska generera till ett mer specialiserat arbetssätt för varje individs behov. individens behov är något som läraren och pedagogen aktivt enligt lag, ska arbeta utefter, " läraren skall utgå från varje enskild individs behov, förutsättning, erfarenheter och tänkande"(Lpo 94, s12).
Parallellt med dagens växande klasser och Sveriges nedgående konjunktur, vilket leder till större klasser, motverkas det professionella uppdraget. Samtidigt som gruppsykologins fenomen" socialisationen","dvs den process som innebär att individerna lägger band på sina egna behov, anpassar sig efter andra och lär sig grundläggande normer och de beteendemönster som passar i olika situationer"(Björn Nilsson,2005, s14), skadas.
Leder inte då staten väl ord om att se till individens enskilda behov och beslut till besparingar till dubbla negativa effekter, på så vis att individernas- grupp/ samspel relation samt individens och lärarens kvalitativa tid, båda tar skada i form av motsatta effekter.?
Med denna reflektion vill jag väcka tanken om att man kan inte ha besparingar inom alla offentliga sektorer. Skola, åldersomsorg och sjukvård går och får inte påverkas av konjunkturskiftningar.!!!!!!!!!!!
*Angelica Hultins reflektioner.
Parallellt med dagens växande klasser och Sveriges nedgående konjunktur, vilket leder till större klasser, motverkas det professionella uppdraget. Samtidigt som gruppsykologins fenomen" socialisationen","dvs den process som innebär att individerna lägger band på sina egna behov, anpassar sig efter andra och lär sig grundläggande normer och de beteendemönster som passar i olika situationer"(Björn Nilsson,2005, s14), skadas.
Leder inte då staten väl ord om att se till individens enskilda behov och beslut till besparingar till dubbla negativa effekter, på så vis att individernas- grupp/ samspel relation samt individens och lärarens kvalitativa tid, båda tar skada i form av motsatta effekter.?
Med denna reflektion vill jag väcka tanken om att man kan inte ha besparingar inom alla offentliga sektorer. Skola, åldersomsorg och sjukvård går och får inte påverkas av konjunkturskiftningar.!!!!!!!!!!!
*Angelica Hultins reflektioner.
Inlägg1- reflektion 3
Det professionella uppdraget har och kommer även att fortsätta att skiftas i min mening. De förändrade styrningarna har gått från något direkt till indirekt, alltså på så vis att staten inte längre specificerar hur verksamheten ska utforma sin undervisning(utefter ett visst upplägg). Utan idag istället specificerar vad för mål och kunskapsutvecklingar eleverna skall genomgå och anamma. Synen på lärarens kunskaps bredd har då ökat, eftersom staten i de verksamma läroplanerna inte specificerar ett undervisningsupplägg utan enbart målen som skall uppnås. Läraren måste på så vis besitta en viss kunskap och kompetens för att förstå och urholka de övergripande målen i ett syfte för ett verksamt upplägg.
Jag tycker personligen att utvecklingen hittills har satt mer press på läraren/pedagogen samtidigt som den avlastat en annan form av press. Inom den nya styrningen, på ett mer indirekt styrsätt har läraren möjlighet att anpassa undervisningen utefter varje specifik individ och dess särskilda behov och fortsatta utveckling. Jag tror att skiftningen av det professionella uppdraget har medfört att en större del av barnen/eleverna känner att de klarar av, hänger med och får kunskap om vad de egentligen jobbar med. Även att läraren kan arbeta utefter hela gruppen och inte hasta igenom ämnen med betydelser för det fortsatta samhällslivet. Jag tror att statens förra upplägg med läroplaner i form av arbetsgång, medfört de individer som jag i tidigare reflektionsinlägg har berört, sitter en inkompetens med simpel matematik.
Min syn på statens nya lag, om att lärare som inte besitter en kompetens/ utbildning inom de inriktningar de arbetar, får idag inte enligt lag fortsatt sin tjänstgöring, har förändrats. Jag förstår varför statens har förändrat sitt synsätt till outbildade lärare inom arbetsrollen som lärare/pedagoger. Förr accepterades det enbart på grund av att läraren/pedagogen inte behövde besitta kompetensen och kunskapen av att lägga upp undervisningen utefter de urholkade mål från läroplanerna, utan enbart följa planeringen.*
*Angelica Hultins reflektioner av del 3, kapitel 6 (Carlgren&Marton, 2007)
Jag tycker personligen att utvecklingen hittills har satt mer press på läraren/pedagogen samtidigt som den avlastat en annan form av press. Inom den nya styrningen, på ett mer indirekt styrsätt har läraren möjlighet att anpassa undervisningen utefter varje specifik individ och dess särskilda behov och fortsatta utveckling. Jag tror att skiftningen av det professionella uppdraget har medfört att en större del av barnen/eleverna känner att de klarar av, hänger med och får kunskap om vad de egentligen jobbar med. Även att läraren kan arbeta utefter hela gruppen och inte hasta igenom ämnen med betydelser för det fortsatta samhällslivet. Jag tror att statens förra upplägg med läroplaner i form av arbetsgång, medfört de individer som jag i tidigare reflektionsinlägg har berört, sitter en inkompetens med simpel matematik.
Min syn på statens nya lag, om att lärare som inte besitter en kompetens/ utbildning inom de inriktningar de arbetar, får idag inte enligt lag fortsatt sin tjänstgöring, har förändrats. Jag förstår varför statens har förändrat sitt synsätt till outbildade lärare inom arbetsrollen som lärare/pedagoger. Förr accepterades det enbart på grund av att läraren/pedagogen inte behövde besitta kompetensen och kunskapen av att lägga upp undervisningen utefter de urholkade mål från läroplanerna, utan enbart följa planeringen.*
*Angelica Hultins reflektioner av del 3, kapitel 6 (Carlgren&Marton, 2007)
tisdag 13 oktober 2009
torsdag 1 oktober 2009
Inlägg 2
I föregånde inlägg har jag reflekterat över mina tankar och mitt synsätt kring lärandet och undervisningen. Utöver det förnämnda finner jag intresse i det Dagmar Neuman tar upp i kapitel 5, del 2 (Carlgren&Marton,2007)är att de elever som har svårt i matte har ofta svårt i väldigt enkla utformade matematiska tal ocu uppgifter. Och att detta är något som ofta inte upptäcks i de lägre åldrarna då man kan "komma undan" genom att räkna på fingrarna. Det är när matematiken blir mer avanserad som man faller på mållinjen.
Varför kan man inte se att elever har svårt för sig i låga åldrarna, blir det svårt att rätta till deras svårigher i efterhand om det upptäcks redan i starten till något mer avancerad matte? Hur kommer det sig att vuxna människor än idag inte kan den sippla matten? finns det ingen plan för de som har svårt inom matte? varför korrigerasinte deras brister?
Fungerar det på samma sätt inom svenska och engelska?
Varför kan man inte se att elever har svårt för sig i låga åldrarna, blir det svårt att rätta till deras svårigher i efterhand om det upptäcks redan i starten till något mer avancerad matte? Hur kommer det sig att vuxna människor än idag inte kan den sippla matten? finns det ingen plan för de som har svårt inom matte? varför korrigerasinte deras brister?
Fungerar det på samma sätt inom svenska och engelska?
onsdag 30 september 2009
Inlägg 1- min reflektion
Frågan som alltid återkommer är hur vi lär oss? På vilket/ vilka sätt lär vi oss effektivare än andra? En centralt aktiv och viktig fråga enligt min mening. Men ser alla det på detta sätt, är det uttjatat?
Beskrivet i Ingrid Carlgren och Ference Martons litteratur bok Lärare av i morgon står det att, inlärningspsykologin har i mycket större utsträckning ställt frågan ”hur lär vi?” eller ”Under vilka betingelser lär vi bäst?” än ” vad lär vi?”. Men finns det inte en vits med psykologins inriktning och perspektiv. Ett grundläggande tänk på lärandet inom konstruktivismen är att ” läraren lär inget utan tillhandahåller och presenterar enbart de redskap som eleverna själva behöver för att lära sig, alltså är det eleverna som lär.” Något som i min mening är konkret i relation till skolans utbildningssynsätt, jag menar en lärare kan aldrig besluta vad en elev ska lära dig och inte, utan kan enbart på ett varierat och intresseveckande sätt fånga din uppmärksamhet.
Dessa två förutnämnda betingelser går hand i hand med varandra i mitt sätt att se på hur man på ett bra sätt skapar förutsättningar för ett aktivt engagemang från elevens/elevernas sida. Variationen är viktig i den bemärkelsen att urskiljande formas, t.ex. att man som barn inte bara genom ord kan urskilja om ens mamma är arg utan även via variationen av yttre och inre förändringar så som tonfall och kroppsspråk. På samma sätt är det viktigt att läraren varierar sitt sätt att undervisa, för att den enskilda individen(eleven) ska utveckla ett intresse, hålla fokus och urskilja av lärarens agerande vad som är rätt och fel. Lärarens sätt att undervisa i relation till handlandet är någon som elever lätt på ett dömande och tilltagande sätt reflekterar över” som man lär ska man leva” Det är genom lärarens agerande, samlad erfarenhet och elevernas aktiva deltagande som en intressant föreläsning/ lektion/diskussion osv. skapas.
Självklart är det viktigt att vi börjar spekulera i vad vi lär oss, men nog så viktigt är det hur vi lära oss. Vad vi lär oss baseras inte bara på teorier och praktiker om man ser ur individ perspektiv(eleven) att se på det. Individen måste för att skapa ett intresse för ett ämne, kurs osv. få det förankrat till verkligheten (verklighetsförankring). Allt man lär sig i skolan måste grundas på något eller till något syfte. Varför lär jag mig? Förutnämnda frågan ligger före i relation till individens sätt att se på lärandet(vad vi lär) och undervisningen (hur vi lär). Någonstans i diskussionen om hur viktigt det är att tänka på hur vi lär oss och vad vi lär oss kommer syftet till det vi lär oss” Varför vi lär oss” i skymundan. Och inom vissa utbildningsinriktningar får man ingen verklighetstillämpad praktik, som är en av de viktigaste variationerna inom utbildningen, ”Att tillämpa teorin”.
*Angelica Hultins reflektioner och åsikter från litteraturen :Lärare av i morgon, skriven av Ingrid Carlgren och Ference Marton*
Beskrivet i Ingrid Carlgren och Ference Martons litteratur bok Lärare av i morgon står det att, inlärningspsykologin har i mycket större utsträckning ställt frågan ”hur lär vi?” eller ”Under vilka betingelser lär vi bäst?” än ” vad lär vi?”. Men finns det inte en vits med psykologins inriktning och perspektiv. Ett grundläggande tänk på lärandet inom konstruktivismen är att ” läraren lär inget utan tillhandahåller och presenterar enbart de redskap som eleverna själva behöver för att lära sig, alltså är det eleverna som lär.” Något som i min mening är konkret i relation till skolans utbildningssynsätt, jag menar en lärare kan aldrig besluta vad en elev ska lära dig och inte, utan kan enbart på ett varierat och intresseveckande sätt fånga din uppmärksamhet.
Dessa två förutnämnda betingelser går hand i hand med varandra i mitt sätt att se på hur man på ett bra sätt skapar förutsättningar för ett aktivt engagemang från elevens/elevernas sida. Variationen är viktig i den bemärkelsen att urskiljande formas, t.ex. att man som barn inte bara genom ord kan urskilja om ens mamma är arg utan även via variationen av yttre och inre förändringar så som tonfall och kroppsspråk. På samma sätt är det viktigt att läraren varierar sitt sätt att undervisa, för att den enskilda individen(eleven) ska utveckla ett intresse, hålla fokus och urskilja av lärarens agerande vad som är rätt och fel. Lärarens sätt att undervisa i relation till handlandet är någon som elever lätt på ett dömande och tilltagande sätt reflekterar över” som man lär ska man leva” Det är genom lärarens agerande, samlad erfarenhet och elevernas aktiva deltagande som en intressant föreläsning/ lektion/diskussion osv. skapas.
Självklart är det viktigt att vi börjar spekulera i vad vi lär oss, men nog så viktigt är det hur vi lära oss. Vad vi lär oss baseras inte bara på teorier och praktiker om man ser ur individ perspektiv(eleven) att se på det. Individen måste för att skapa ett intresse för ett ämne, kurs osv. få det förankrat till verkligheten (verklighetsförankring). Allt man lär sig i skolan måste grundas på något eller till något syfte. Varför lär jag mig? Förutnämnda frågan ligger före i relation till individens sätt att se på lärandet(vad vi lär) och undervisningen (hur vi lär). Någonstans i diskussionen om hur viktigt det är att tänka på hur vi lär oss och vad vi lär oss kommer syftet till det vi lär oss” Varför vi lär oss” i skymundan. Och inom vissa utbildningsinriktningar får man ingen verklighetstillämpad praktik, som är en av de viktigaste variationerna inom utbildningen, ”Att tillämpa teorin”.
*Angelica Hultins reflektioner och åsikter från litteraturen :Lärare av i morgon, skriven av Ingrid Carlgren och Ference Marton*
tisdag 29 september 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
